Allt är skit just nu...

Nu har jag fått klagomål igen om att jag skriver för lite... Jag förstod det från början, för så blir det jämt när jag påbörjar något. Det är jättekul från början och man håller på för fullt, men sen efter ett tag så är det inte nytt längre. Då minskar det... Men jag försöker

Det har ju inte hänt så mycket. I helgen fotograferade jag hälften av Agony Accepted, men nu när jag har suttit och kollat på bilderna ett tag så vet jag inte vad jag tycker om bilderna. De på Patrik är jag säker på, hur många som helst går att använda, men när det gäller Victor vet jag inte längre. Men jag ska träffa dom imorgon, och ta fler bilder.

Igår berättade jag för mina föräldrar om den lilla idén om att dom och brorsorna ska åka iväg till mormors stuga i sommar, så att jag får stanna här. Så skulle jag kunna ha en grillkväll med alla kompisar. Igår lät det ganska så positivt, så länge vi vet när fönstrena ska bytas ut...
Så pratade jag mamma om det nyss, och då hade det typ sjunkit till noll. Hon beter sig som om jag är 5 år, och inte kan lämnas hemma ensam. Men så fattar hon inte heller att det är jag som gör nästan allt här hemma. Jag blir så jävla irriterad på henne.

Det känns som om allt går åt helvete just nu, visst skolan går väl bra nu. Men sen då? Jag har inte sökt till någon skola, jag söker istället jobb. Men jag får inget svar nånstans.
Efter skolan har jag inget. Alla kompisar har antingen jobb eller väntar på svar från olika skolor, eller både och...

Jag orkar inte med det här längre, livet tar slut efter skolan